Bankanställda utsetts för större press än någonsin och den kommer dessutom från två håll. Dels tvingas de försvara banken inför missnöjda och ibland ursinniga kunder och dels piskas de allt mer av bankledningen att sälja för bankerna lönsamma produkter.

De citerade i artikeln i El Mundo uppger att deras försäljningssiffror granskas dagligen, under hot om uppsägning om de inte presterar ordentligt. Bankernas allt större behov av finansiering gör att de ökar pressen på sina anställda. Ofta hamnar bankens och kundens intresse på kollisionskurs. Några bankanställda får nog av att föra kunder bakom ljuset och säger upp sig självmant.

Härom dagen var jag på min bank i ett ärende och helt apropå säger tjänstemannen att om jag har en del besparingar har de just nu ett särskilt erbjudande på en investering som ger en garanterad avkastning på 4,5 procent på sex månader. Jag tackade för informationen och tänkte kanske inte så mycket mer på det.

Några dagar senare ringer plötsligt kassören på banken på min mobil. Han vill framföra samma erbjudande. Jag tackar åter vänligt för informationen, men blir allt mer misstänksam. Det är trots allt svårt att tro att banken skulle lägga ned så mycket energi på att sälja mig en produkt av ren snällhet.

Det var inte länge sedan jag skrev en artikel om preferensaktierna, som sålts för miljarder euro till kunder som inte informerades om vad det var för typ av produkter som som nu sitter med i praktiken värdelösa papper. Åter igen drar jag mig till minnes kommentaren från en konsumentrådgivare: ”Banktjänstemannen är inte din vän!”.