Missnöjesrörelsen exploderade 15 maj förra året, efter att en av många demonstrationer i Madrid slutade med att några demonstranter brutalt slogs ned av kravallpoliser. På bara några dagar intogs torg i Spaniens främsta städer av tusentals demonstranter, som slog läger i flera veckor. Störst var uppslutningen vid Madrids Puerta del Sol och Barcelonas Plaza de Catalunya. Protesterna präglades av icke våld och det var endast i Barcelona som kravaller uppstod, efter att polisen beordrats evakuera torget.

Efter flera veckors protester och stödaktioner på ett flertal platser runt om i världen, röstade de egna demonstranterna för att byta strategi och bilda kvartersstämmor. Demonstrationsmarscher organiserades under sommaren, men sedan gick luften till stor del ur rörelsen.

Nu försöker 15-M samla krafter igen, men uppslutningen har varit betydligt mindre än för ett år sedan. Detta trots att rörelsen fått ännu fler argument, efter de omfattande nedskärningarna de senaste månaderna. Orsaken är nog främst att de missnöjda själva inte riktigt vet hur de ska gå vidare.

En majoritet sympatiserar med missnöjesrörelsen. Det beror på att deras krav går i linje med mångas övertygelser och dessutom har 15-M tydligt tagit avstånd från alla typer av våld, som exempelvis brukas av anti-system-demonstranter. Rörelsen motsätter sig bankernas privilegierade ställning, politikernas förmåner och bristande kontakt med verkligheten, inskränkningen av de sociala rättigheterna och svårigheterna att finna boende och jobb.

Även om rörelsen i dagsläget irrar såddes ett frö för ett år sedan som inte ska underskattas. Politiker har tagit ett flertal initiativ som går i linje med de missnöjdas krav. Dessutom börjar en viktig resa med det första steget, även om man inte vet exakt vart det bär. Det första steget togs 15 maj 2011, när en stor mängd spanjorer av alla åldrar och sociala kategorier plötsligt sa att nu får det vara nog.

Du kan läsa mer om missnöjesrörelsen i Anna Sandahls artikel i Sydkusten förra året, här:
http://www.sydkusten.es