I fredags stängde Madridindex knappt över 6 000-strecket, vilket är den lägsta nivån på nio år (det har legat på över 15 000..!). Samtidigt har skiljeräntan stigit till en historisk nivå på 5,4 procent, gentemot Tyskland. Detta trots att experter hävdat att Spanien inte skulle kunna undvika en intervention redan vid drygt fyra procentenheter.

Efter sex månader vid makten och ett batteri av reformer samt inte minst besparingar och skattehöjningar, kan PP-regeringen knappast längre skylla det låga förtroendet för den spanska ekonomin på Zapatero. Nu heter det att orsakerna är externa och att oppositionen borde ta sitt ansvar och stödja regeringen. Det är precis samma argument som brukades av den förra socialistregeringen och som totalsågades av PP i oppositionsställning.

När vice regeringschefen Soraya Sáez de Santamaría och övriga PP-toppar beskyllde Zapatero för Spaniens alla olyckor, kan jag bara se att de gjorde det av två möjliga skäl. Antingen trodde de på fullt allvar att det endast krävdes ett maktskifte för att vända situationen eller också var de fullt medvetna om att allt inte var Zapateros fel, men att de åsidosatte Spaniens intressen för att smutskasta misskreditera regeringschefen och på så vid komma till makten. I skrivande stund vet jag inte vilken av förklaringarna som är minst deprimerande.