Vissa kan man tycka att skräckscenariot i Spanien talar för ett sammanbrott när som helst, av bibliska proportioner. Andra kan tycka att mycket värre än det varit det senaste året med Rajoy-regeringen kan det knappast bli.

De som följer mina inlägg regelbundet har vid det här laget förmodligen konstaterat att jag är en obotlig optimist, så även i dagsläget. Jag tror faktiskt på avgörande händelser inom en mycket överskådlig tid, kanske 21 december. Men snarare än jordens undergång står vi inför en ny era när det gäller värderingar.

Mycket av det som debatteras idag och som verkar så uppenbart ohållbart, har vi inte ens blinkat åt tidigare. Allt det som ifrågasätts i dagens Spanien och i övriga världen är ingalunda fenomen som uppstått på senare tid, utan en mentalitet som rått i årtionden, för att inte säga århundraden.

De flesta av oss har godtagit tesen om det naturliga urvalet, om att den starkaste vinner och att det yttersta målet är största möjliga egenvinning, vare sig det gäller företag eller privatpersoner.

En fras surrar runt i mitt huvud som chockerade mig redan när jag hörde den, men som växt sig starkare i denna mentalitetsförändring som vi genomgår. Vid ett av det otal investeringsseminarier som hållits för skandinaver på kusten diskuterades strategier och en av föredragshållarna konstaterade krasst att man inte ska välja aktier med hjärtat, utan med hjärnan. Detta anammades som en allenarådande sanning av alla i församlingen.

Vad alla skrev under på då, men kanske inte idag, är dock att man självklart ska investera i exempelvis vapenbranschen om den ger god avkastning, framför till exempel miljövänliga energiformer, om värdestegringen på den senare en inte skulle vara den önskade.

Nu är det hög tid att vi börjar prioritera det som kallas för den allmänna välfärden. Att var och en försöker tjäna så mycket som möjligt själv, håller inte. Det är uppenbart att om vi alla ser till allmänhetens bästa vinner vi alla på det i längden. Det är så enkelt som att om vi faktiskt investerar med hjärtat kommer vi att främja sådant som vi brinner för. Vi offrar kanske några procent i personlig vinst, men vinner desto mer i allmän välfärd.

Inom en snar framtid kommer vi att se produkter som är markerade inte bara med jämförpris och eventuell miljömärkning. De kommer vara klassificerade efter hur mycket producenten gör för den allmänna välfärden och ju högre betyg desto mer kommer vi konsumenter att välja deras produkter. Då företag som rankas lågt kommer att åläggas straffavgifter kommer de "goda" företagens produkter i slutänden att vara billigare och då kan vi välja dem både med hjärtat och plånboken. Det är så enkelt som att vi måste göra det olönsamt att spekulera och att gå emot den allmänna välfärden.

Låter jag overkligt idealistisk nu? Det är möjligt, men jag skriver från hjärtat och i det här fallet så får det faktiskt bestämma över hjärnan. Det är trots allt jul snart, om vi överlever 21 december vill säga.

Bästa överlevnadshälsningar!