I dagsläget förefaller alla möjliga utvecklingar av skandalen som närmast overkliga. Om Rajoy och övriga PP-ledningen talar sanning måste det betyda att de räkenskaper och uppgifter som publicerats av tidningen El País är falska. Och om så är fallet frågar man sig vem som tar sig sådan möda att svartmåla regeringspartiet.

Om handlingarna å andra sidan är äkta, kan det inte betyda annat än att Rajoy och de övriga PP-ledarna faktiskt ljuger allmänheten rakt upp i ansiktet. Och det är lika svårt att tro, mot bakgrund av den enorma information som offentliggjorts om den påstådda B-kassan i partiet.

Uppgift står mot uppgift. Partido Populars svar är stundtals kryptiskt. De har beordrat en intern revision som i sin tur ska undergå en extern revision. Samtidigt har Rajoy lovat publicera sin förmögenhet och självdeklaration medan övriga PP-toppar undertecknat en deklaration där de lovar att de inte mottagit svarta pengar.

Varken revisioner eller självdeklarationer kan fungera som motargument mot anklagelser om svarta utbetalningar. Det ligger i sakens natur att svarta inkomster ej tas upp i självdeklarationen, eller i den officiella bokföringen.

Drevet är sedan flera veckor i full gång och det är inte bara El País, utan även andra tidningar som dagligen publicerar nya avslöjanden om regeringspartiets smutsiga byk. En stor del av allmänheten spyr galla över Partido Popular i sociala medier och i demonstrationer utanför olika PP-kontor.

I ett rättssamhälle är ingen skyldig förrän anklagelserna bevisats. Hur mycket uppgifter som än publicerats väcker PP-representanternas kategoriska förnekanden åtminstone ett litet tvivel i frågan. Samtidigt finns det nekanden som i sig väcker stora tvivel. Både Rajoy och andra höga PP-representanter gör gällande att de ALDRIG befattat sig med svarta pengar. Det är något som jag själv har mycket svårt att tro på. Summan kan variera, men i dagens Spanien finns det knappast någon som aldrig köpt något utan kvitto och moms, eller som fått betalt utan faktura.