Av naturliga skäl är det Partido Popular som skakas mest av korruptionsskandaler just nu. Jag säger naturliga skäl, inte för att PP skulle vara mer korrupta än andra, utan för att de hyser den största makten och därmed står inför störst möjlighet och frestelser. Om vi går tillbaka till Felipe González sista år vid makten föreföll det som om ordet korruption var synonymt med PSOE. Juan Guerra, Roldán, Mariano Rubio, Filesa, GAL. Många av er har förmodligen aldrig hört talas om dessa processer, men de var av minst lika stor kaliber som dagens Gürtel-härva inom PP.

Den stora skillnaden är att dagens samhälle i Spanien inte har mycket gemensamt med det för 20 år sedan, eller ens för bara ett par år sedan. Då var spanjorerna fortfarande vana vid en auktoritär regim där inget fick ifrågasättas. Idag är Spanien inte bara ett demokratiskt samhälle, utan krisen har föranlett spanjorerna att ifrågasätta det mesta, inte minst makthavarnas agerande.

Det blir inte bättre av att skandalerna även sprider sig till andra institutioner, som kungahuset. Undangarínskandalen väcker heta reaktioner och ger de många monarkimotståndarna vatten på sin kvarn. Etiskt sett kanske det är en speciellt känslig skandal, men rent ekonomiskt talar vi om en droppe i havet, jämfört exempelvis med vad som förskingrats i Marbella.

Upprördheten beträffande korruptionsskandalerna är naturlig, men den har flera bekymmersamma konsekvenser. För det första sjunker förtroendet för de folkvalda än mer (vilket styrks av det pinsamt låga betyg politikerna får i den senaste opinionsundersökningen). För det andra slösas onödigt mycket energi på något, som hur mycket det än stinker, faktiskt är sekundärt. I ett land med sex miljoner arbetslösa och 500 vräkta familjer om dagen är det närmast ovidkommande om hälsovårdsministern bjöds på presenter och resor, om stora delar av PP-ledningen fick svarta bonuslöner och kungens svärson svindlat miljoner euro till skatteparadis.

Förstå mig rätt. Naturligtvis måste korruptionsgisslet stävjas och de ansvariga ställas till svars. Men låt oss inte förlora kompassriktningen, som måste var att leda Spanien ur krisen.