Det är i grunden inte förvånande att PP valt att undvika all ordväxling med journalister, efter så många klavertramp där de behandlat både massmedia och allmänheten som om vi vore idioter. Ett exempel är Cospedals försök att kalla den tidigare kassören Bárcenas fortsatta lön på drygt 21 000 euro i månaden för en "simulerad anställning" som avgångsvederlag. En annan vice sekreteraren Florianos förklaring om varför det är omöjligt att sparka den genomkorrupte Jesús de Sepúlveda, bara för att en vecka senare få veta att han blivit uppsagd.

De misslyckade försöken att försvara det som är oförsvarligt har nu alltså lett till total tystnad. För första gången hölls i måndags ingen presskonferens efter PP:s styrelsemöte och igår bojkottade samtliga spanska korrespondenter hälsovårdsministern Ana Mato, under ett besök i FN-huset i New York. Detta efter att det på morgonen annonserades att den planerade presskonferensen med Mato efter besöket ställdes in. Ministern hade nog på känn att hon skulle få nya frågor om de många gåvor som hennes före detta make Sepúlveda fick när de fortfarande var gifta.

Det är naturligtvis ohållbart på sikt att makthavarna gömmer sig för pressen. Just nu agerar Partido Popular i ren panik och det är en situationen som kan sluta på många sätt, men inget av dem bra för regeringspartiet.