Ett nytt fenomen har uppstått de senaste dagarna, där främst representanter för regeringspartiet PP trakasseras i sina egna hem. Demonstranter samlas utanför bostaden, som de formligen tapetserar med protestaffischer och skalderar glåpord mot sitt utvalda offer.

Det är främst protestgruppen mot vräkningar "Stop Desahucios" som organiserar dessa aktioner. De kallar det för fredligt motstånd, men inrikesministern har beordrat hårda tag mot denna typ av manifestationer. Organisationen protesterar mot att regeringen inte vidtagit åtgärder för att förhindra att hundratals familjer vräks varje dag och att det ser ut som om PP kommer att rösta ned den folkmotion som "Stop Desahucios" presenterat i parlamentet.

Ett flertal politiker har vidare blivit ansatta när de promenerat på öppen gata. Även om det hittills inte varit fråga om fysiska attacker har spända situationer uppstått där de utsatta fått höra alla möjliga förolämpningar.

Det är förståeligt, men inte försvarligt, att missnöjda medborgare ger sig på politiker när de råkar stöta på dem på öppen plats. Än mindre försvarligt är det när makthavarnas intimitet i hemmet överträds.

Jag ser tre farliga bieffekter, vid sidan av den utsatthet som politikerna hamnar i. För det första är konsekvenserna snarare de motsatta än det man förutsätter sig, det vill säga att makthavarna kommer att bli ännu mer folkskygga och förlora all kontakt med medborgarna. För det andra är risken stor att allt färre kommer vilja ta sig an viktiga förtroendeuppdrag. Och för det tredje bär inte politikerna skulderna för allt, men så länge en stor del av folkopinionen tror detta kommer de grundläggande problemen aldrig att lösas.