Concepción Espejel och Enrique López har tilldelats ansvaret för den uppmärksammade korruptionsutredningen genom normalt slumpförfarande i Federala domstolen. Här föreligger inga misstankar om manipulation, Problemet är istället att båda har nära band till Partido Popular, som är en av huvudparterna i rättegången.

Concepción Espejel är god vän och har mottagit hedersbetygelser av PP:s generalsekreterare María Dolores de Cospedal, som är "du" med domaren och kallar henne "Concha". Enrique López är å sin sida flitig avlönad föredragshållare i PP:s ideologiska stiftelse FAES.

Som om detta inte vore nog har båda lyfts fram till sina höga poster på PP:s initiativ. Enrique López röstades tidigare in i Högsta domstolen, men tvingades lämna den posten efter att han ertappats berusad och utan hjälm på en moped.

Som om detta inte vore nog har domarna bland annat röstats fram till sina nuvarande poster av en av dem som kommer att sitta på de åtalades bänk, PP:s tidigare kassör Luís Bárcenas. Samma person som för övrigt tidigare stämts av María Dolores de Cospedal, Espejels väninna, för förtal.

Inte helt överraskande har korruptionsåklagarämbetet krävt att båda ska avsäga sig, alternativt åsidosättas rättegången. Mer anmärkningsvärt är att båda domarna tillbakavisar anklagelserna om jäv och argumenterar emot att bli fråntagna målet.

Här smyger sig en tanke osökt in. Om nu de två domarna är en modell av opartiskhet, vad är det som driver dem att strida för att behålla målet? Om de inte har någon som helst avsikt att påverka utfallet, varför inte bara träda tillbaka och ta död på den debatt som pågått i flera månader, sedan det blev känt att de tilldelats Gürtelmålet?

I skrivande stund är det oklart om de två domarna ställs åt sidan, mot deras vilja. Det hela stinker dock lång väg.