Den sjätte december 1978 röstade det spanska folket med bred majoritet för sin nya grundlag, genom en folkomröstning. Utkastet hade tagits fram av sju framstående politiker, alla män. Författningen av 1978 blev det definitiva språnget för Spanien in i demokrati, efter att det året före hållits det första demokratiska riksvalet efter diktatorn Francos död. Grundlagen befäste kungens roll i en parlamentarisk monarki, bestående av autonoma regioner.

I flera decennier var det mesta frid och fröjd i Spanien (undantaget ETA:s härjningar) och med stöd av sin nya författning förvandlades landets till en av Europas starkaste demokratier. Med åren har behovet av att reformera den spanska författningen debatterats. Partido Popular gjorde ett stort undantag i sitt principiella motstånd mot alla typer av grundlagsreformer när de 2011 tillsammans med PSOE på rekordtid drev igenom den kontroversiella reformen av 135:e paragrafen. Pressade av EU tvingades Spanien i sin grundlag prioritera amorteringen av sina skulder framför exempelvis sociala satsningar.

Främst har reformkraven dock berört å ena sidan monarkin och å andra sidan riksmodellen med autonoma regioner. Först Baskien och nu Katalonien har eftersträvat en nivå av självstyre som överskrider den spanska författningens redan generösa marginaler.

Ett argument som ofta brukas av yngre förespråkare av en författningsreform är att de inte var med och röstade 1978. Men det är ett ganska banalt argument i internationell jämförelse. Detta med tanke på att ingen exempelvis fransman eller amerikan var med och röstade igenom sin gällande författning.

I år lär firandet av grundlagen vara större än någonsin, som ett svar på den katalanska självständighetsutmaningen. I helgen hade parlamentet traditionellt öppet hus i två dagar och köerna var kilometerlånga. Belöningen för gästerna var en kopp varm choklad efter timmar av köande samt möjlighet att vandra runt i de anrika korridorerna samt plenisalen i synnerhet, skådeplats för bland annat kuppförsöket 23 februari 1981.

Jag hade själv tillfälle i helgen att besöka Congreso de los Diputados och fick bland annat hälsa på talmannen Ana Pastor. Parlamentet upplever en av sina mest komplicerade perioder, med en regering i minoritet och tre jämnstora oppositionspartier som alla drar åt olika håll. Pastor har ingen lätt uppgift, men med sin bakgrund som läkare och sjukvårdsadministratör får man hoppas att hon lyckas hålla patienten vid god hälsa.