Mycket ställdes på huvudet i december 2015 när Podemos och Ciudadanos tog sig in i riksparlamentet med ansenlig representation. För många utgjorde detta slutet på en förlegad tvåpartimodell mellan PSOE och PP och till en början såg det ut som att de nya förmågorna skulle ge spansk politik ny luft och en ny impuls. Fler spanjorer än någonsin fick nytt eller förnyat intresse för politik och en del debatter och intervjuer noterade nästan lika stora tittarsiffror som fotboll.

I dagsläget får politiken mer utrymme än någonsin i medierna. Det handlar dock numera uteslutande om problem, inte om lösningar. Det nya modeordet ”nej” förhindrar alla typer av konstruktiva förslag. Sommaren har präglats av vänsterpartiernas PSOE:s och Unidas Podemos bristande samförstånd. Varje dag har det gjorts uppseendeväckande utspel, men i praktiken har dödläget varit totalt. Tillförordnade regeringschefen Pedro Sánchez, som fick uppdraget av kung Felipe att försöka bilda regering, har skyllt sitt misslyckade på alla andra utom sig själv och hade inga samvetskval över att i augusti ta långsemester medan klockan fortsatte att ticka mot nyval.

På bara några år har närmast alla ansikten i politikens frontlinje bytts ut och medelåldern hos våra ledande folkvalda har sjunkit avsevärt. Den nya politiken luktar dock unket. Den präglas inte av initiativförmåga och vilja till samförstånd, utan av blockbildningar och svartmålande av motståndarna.

Det är paradoxalt att precis som skedde under blockeringen 2016 så går Spaniens ekonomi även nu strålande. Detta trots illavarslande prognoser och det faktum att vi inte ser ut att få någon budget för 2019. Slutsatsen att ju mindre politikerna lägger sig i, desto bättre, ligger nära till hands.

Ett nyval i november är likvärdigt med att tala om för väljarkåren att de röstade fel senast, att många måste ändra sin röst om vi ska kunna få en ny regering i Spanien. Detta är naturligtvis befängt. Problemet ligger naturligtvis hos politikerna, som gräver ned sig i skyttegravar och skyller alla fel på sina motståndare.

Vägen ut ur den politiska krisen är lika enkel som svår att uppnå. Den kräver att politikerna sväljer en god del av sin stolthet och slutar bygga upp murar mot alla som inte tänker exakt som de själva. Ordet ”nej” och ”veto” borde förbjudas i nästa valkampanj. Vi vill inte höra längre vilka som politikerna absolut inte vill befatta sig med. Kom med konstruktiva förslag, presentera vettiga program och se sedan till att mötas på halva vägen. Eller så ta ett steg åt sidan och låt Spanien styra sig självt. Det ser ju ut att gå ganska bra på det sättet..!