Ett av de bittraste minnena från den 40 år långa Francodiktaturen är censuren, som kontrollerade allt innehåll i tidningar, radio, tv och även på bio. Det var inte bara motståndare till regimen som tystades, även allt som inte föll den katolska kyrkan i smaken förbjöds. Det inkluderade exempelvis både sex och naket.

Trots att spanjorerna både fördömer och skäms över denna praxis, finns fortfarande en strävan hos många makthavare att kontrollera informationsflödet. Det är utbrett och oavhängigt av vilket parti som styr. I de flesta kommuner finns lokala medier som är helt styrda av de lokala makthavarna och där oppositionen sällan tillåts tillträde.

Jag har själv bevittnat hur kommunalarbetare i Fuengirola en morgon systematiskt gick runt och plockade bort en gratistidning från stadens gator. Vi distribuerade den morgonen Sydkusten och jag befarade att kanske även våra tidningar skulle plockas bort. Arbetaren bekräftade dock att det bara var fråga om den aktuella spanska gratistidningen och att det kom på direkt order från borgmästaren Esperana Oña. På tidningen omslag fanns en kritisk artikel om påstådda oegentligheter i kommunstyrelsen.

En makthavare i Sverige som beordrar ta bort ett kritiskt medium skulle inte bli långlivad på posten. I Spanien består dock en vana av censuren och det finns en bred uppfattning att det är normalt att makthavarna kontrollerar informationen, åtminstone till en viss gräns.