Terroristorganisationen ETA har inte mördat på mer än två år och allt tyder på att det bara är en tidsfråga innan gruppen helt upplöses. Senast tog en majoritet av ETA-fångarna i spanska fängelser avstånd från våldet. Avsaknaden av terrorattentat och även av kravaller och vandaliseringar i Baskien gör att befolkningen riktar sina bekymmer åt andra håll, främst åt den höga arbetslösheten och finanskrisen.

Det är svårt att tro om man följer den politiska debatten. Visst präglar arbetslösheten och krisen politikernas budskap men inte långt efter kommer terrorismen. Det handlar om hur ETA:s slut ska behandlas och paradoxalt nog har den konsensus som rått under årtionden av tragedier brutits just när terrorismen är på väg att besegras.

Anledningen är så enkel som att det under de värsta åren, när ETA mördade i genomsnitt två personer i veckan (i början av 80-talet), fanns det inget alternativ för de demokratiska partierna än att hålla samman. Med ETA på knäna finns det mer svängrum för att utnyttja situationen politiskt och inte minst träta om vems merit de nuvarande framgångarna är.

Partido Popular har fört en stenhård och stundtals mycket ful kampanj mot regeringen beträffande antiterroristpolitiken. Det har sammanfallit med de mandatperioder när ETA lidit sina största bakslag. Nu försöker PP göra allt för att misskreditera socialistpartiet för att undvika att de går till historien som de som satte punkt för ETA.

Det finns samtidigt spekulationer om att PSOE försöker få en bekräftelse från ETA före valet 20 november om ett definitivt slut på den väpnade kampen. Detta då ett sådant besked skulle stärka socialistpartiets aktier.

Det är helt klart inte det slut på terrorn som inte minst anhöriga till offren hade önskat sig.