Om ni undrar kan jag berätta redan nu hur det går. Partido Popular kommer samma kväll genom Esteban González Pons förkunna att Rajoy vunnit med hästlängder och att PP-ledaren visat att Rubalcaba står för alla sociala besparingar som genomförts av den nuvarande socialistregeringen. PSOE låter däremot genom Elena Valenzuela meddela att Rajoy blivit överkörd av Rubalcaba, som påvisat att Partido Popular inte vill tala om sitt partiprogram, då det innehåller en rad nedskärningar.

Allt detta efter en debatt där kandidaterna och deras rådgivare minutiöst valt kostym, slips, frisyr och avtalat både färgen i studion och vilka frågor som får - och framför allt inte får ställas.

Allt är så förutsägbart att det nästan är meningslöst. Men så är spanska politiker, liksom dem i många andra länder, oerhört fega och vågar inte konfrontera allmänheten utan skyddssele. Rajoy blev tagen på sängen när han i tv fick frågan hur mycket han tjänar (hans svarade aldrig) och Zapatero visste inte hur mycket en kaffe kostar i baren.

Detta är ett land där det visat sig att en majoritet av parlamentsledamöterna inte vet hur hög minimilönen är. Alla svarade i en tv-enkät att den borde höjas, men när de fick frågan hur hög den verkligen är, svarade de flesta fel.

En annan kontroversiell aspekt med tv-debatten är att endast ledarna för PP och PSOE deltar. Visserligen är de två partierna överlägset störst, men just därför behöver de väl ingen favorisering. Mindre partier missgynnas - eller kanske inte. För i slutänden kanske intrycket av debatten är så dåligt att många tycker att båda förlorat den och väljer att rösta på något annat parti.