Spanien har liksom flera av andra euroländer hamnat i en ohållbar spiral där finansmarknadernas orationella agerande styr de politiska besluten. I höstas kunde vi bevittna hur parlamentet antog med brådskande karaktär en ändring av grundlagen, vars enda syfte var att blidka marknaderna och skingra eventuellt skepsis gentemot Spaniens kreditvärde.

En mängd efterlysta grundlagsreformer har de senaste åren tillbakavisats, men när marknaderna styr är det annat ord i skällan. Nu tvingas man dessutom konstatera att reformen knappast haft önskvärd effekt.

I grunden är det så enkelt som att spekulanterna tjänar på att länderna tvingas betala allt högre ränta för sina obligationer. Varför envisas då våra makthavare med att försöka agera som om det skulle ligga någon annan logik bakom? Jag bara undrar.