Få rättegångar har nog varit så politiskt infekterade som den mot tidigare regionalpresidenten i Valenciaregionen och hans närmaste medarbetare. Åtalspunkten har varit en i sig mycket lindrig förseelse, nämligen mottagandet av kostymer och andra plagg som gåvor. Straffet som de riskerade var också i sig relativt lindrigt, knappt 50 000 euro.

Det som inte har varit lindrigt har varit omkostnaderna för rättegången, enligt vissa källor över en miljon euro. Inte ens Camps tidigare höga position kan motivera en flera år lång utredning och en månad lång rättegång, inför en folkjury på nio personer. Vissa har menat att det faktum att Camps fått sätta sig på de åtalades bänk stärker förtroendet för spanska rättsväsendet, men frågan är om inte resultatet snarare har motsatt effekt.

Det är svårförståeligt att man brukar systemet med folkjury i ett så massmedialt fall som detta, som varit föremål för mängder av nyhetsrubriker och där knappast någon i juryn kan anses vara neutral. Inte heller verkar det proportionerligt att nio personer ska avsätta en månads tid för att uttala sig om en lindrigare förseelse.

De friade Camps och Costa är naturligtvis lättade över den friande domen, men helt glada kan de knappast vara. Fem röster mot fyra i juryn är inte en direkt övertygande marginal om deras oskuld och även om de två rent juridiskt frias från brott, kommer misstankarna att förbli. Dessutom har det material som vädrats under rättegången, främst telefonavslyssningar, avslöjat föga sympatiska drag hos de inblandade. Vi har kunnat höra hur de ömsom kärleksförklarat varandra, ömsom baktalat. Oavsett den friande domen lär Camps och Costa ha mycket svårt att kunna återvända till politiken, åtminstone under den närmaste framtiden.