Den spanska statsskulden är faktiskt lägre än EU-genomsnittet. Det stora problemet är den rekordhöga arbetslösheten, som med sina 23 procent i dagsläget är mer än dubbelt så stort som EU-snittet. Dessutom är antalet arbetsföra som saknar jobb ännu större i vissa områden som Cádiz och Málaga (drygt 32 procent), för att inte tala om bland dem som söker sitt första jobb (45 procent).

Den väntade spanska recessionen under hela 2012 innebär med all sannolikhet att arbetslösheten kommer att fortsätta stiga. Oavsett vad regeringens reform innehåller kommer den knappast kunna göra underverk, åtminstone på kort sikt. Samtidigt diskuteras på vilket sätt de spanska företagen kan bli mer konkurrenskraftiga.

Det som få debatterar är alla de reformer som borde genomföras i de spanska företagen och som ligger utanför myndigheternas kontroll och ansvar. Personalpolitiken lämnar ofta en hel del övrigt att önska, inte minst den enormt stela hierarkin. Än idag är det nästan vattentäta skott mellan de olika skikten, där anställda inte ges förtroende eller uppmuntras att vara kreativa. Tvärtom ser många spanska underchefer de anställda som potentiella hot mot sin egen post och som sådana trycks de ned.

I ett sådant klimat blir resultatet att de anställda inte presterar mer än de behöver och passar sig noga för att sticka ut eller ta några egna beslut. Detta hämmar produktionen och går ofta ut över kunden, som inte får svar eller hjälp för att chefen råkar vara borta (ofta på frukost eller långlunch).

Jag glömmer aldrig hur en högröd receptionschef skällde ut mig på öppen gata, när jag arbetade som reseledare, för att jag inför hans chefer kritiserat ett bristfälligt system. Som god spansk underchef gällde regeln att inga hotellrum kunde bytas eller andra för hotellgästerna viktiga och ofta brådskande beslut kunde tas av andra än receptionschefen. Problemet var bara att mannen sällan var tillgänglig. Som ung, oblyg reseledare var mitt främsta intresse gästernas bästa, men receptionschefen var mer mån om att behålla sin makt och kontroll över personalen.

Vem har inte fått beskedet någon gång att komma tillbaka, för att chefen inte är på plats? Detta trots att det är ett högst vardagligt ärende man har.

Vad den spanska arbetsmarknaden behöver är en revolution, där de anställda kräver att att få större ansvar och att bli behandlade med respekt. Lite större krav på cheferna skulle inte heller skada, speciellt vad gäller närvaron på sin arbetsplats...