Rubido, som vid sidan av utgivartjänsten även är universitetsprofessor och flitig debattör i tv, gjorde gällande inte bara att det finns dubbelt så många medier och journalister i Spanien än nödvändigt. Han menade också att journalistutbildningen borde slopas och att framtidens journalister istället borde specialisera sig inom ekonomi, forskning med mera och komplettera dessa kunskaper med kommunikation. Jag inte bara ifrågasatte lämpligheten i att informationen skulle komma uteslutande från fackfolk utan det faktum att det i Spanien redan i dag råder en kris när det gäller journalistisk yrkesetik. Jag pekade framför allt på att spanska journalister tenderar till att verka mer som opinionsbildare än informationsförmedlare.

Det som dock fick mig att haja till mest var när Rubido beskrev tidningen ABC:s policy. Han nämnde några grundidéer som tidningen alltid kommer att försvara, som är Spanien som nation, monarkin, katolicismen och familjekärnan. Han menade att detta är ett uttryck för identitet och transparens.
Jag ifrågasatte vad det blir av den kritiska granskningen, om tidningen redan har förutbestämda meningar i grundläggande frågor.

Den intressanta poängen i debatten var när ABC-direktören ombads kommentera det faktum att sporttidningen Marca har den största upplagan i Spanien. Han konstaterade att även om Marca är en tidning så är det inte fråga om journalistik, utan underhållning där den tydliga idén är att tillfredsställa en tydlig målgrupp, som i Marcas fall är Real Madrid-supportrar - på samma sätt som El Mundo Deportivos läsare är ivriga Barcelona-fans.

Rubidos beskrivning av sporttidningarna finner jag vara mycket träffsäker. Det är bara det att han samtidigt skildrat sin egen policy. Vad ABC (och de flesta andra spanska tidningar) i grunden ägnar sig åt är att tillfredsställa sina läsares (och uppenbarligen sina egna) politiska och ideologiska övertygelser. Och där menar jag att den traditionella journalistens uppgift dör.