Sedan VM-segern 2010 har landslaget spelat inte mindre än sju vänskapsmatcher i Amerika. Det skönspelande Spanien är eftertraktat i länder med beskedliga landslag men tjocka plånböcker. Pengarna får styra kompassen och de spanska mästarna tvingas därför till resor och matcher som har föga idrottsligt värde eller intresse.

Det är naturligtvis en paradox att Spanien sitter på världens bästa fotbollslag, när landet ekonomiskt spelar i korpsektionen. Det leder till dessa pajasmatcher, som egentligen inte är värdiga världsmästarna.