I en av lektionssalarna sitter Maria, Josefa och María och sliter med dagens skrivuppgifter. När de började här för tre år sedan kunde de inte läsa överhuvud taget.
– Vi är här för att vi aldrig fick möjligheten att studera när vi var unga, berättar Josefa. Jag lär mig ju en del men det är svårt, minnet är inte som hos en ung människa och jag glömmer bort mycket från ena gången till den andra.

Genast kommer väninnan María med uppmuntrande ord och berättar att Josefa aldrig tidigare satt sin fot i en skola och att hon nu faktiskt är på god väg att lära sig läsa. Josefas mål är att själv kunna läsa skyltar när hon är ute, så att hon blir lite mindre beroende av sina barn.
– Det är svårt när man börjar sent i livet. Men visst, det är aldrig för sent och det är först nu som änka och de fyra barnen utflugna som jag kan göra det här.

Förändrar livet
Och även om det går långsamt och framstegen är små förändrar studierna livet för dessa damer.
– Det är småsaker, men för oss är det viktigt, säger María som gick i skolan ett tag men fick stryk av läraren och då ville inte mamman att hon skulle gå tillbaka.
– Jag kunde bokstäverna när jag började här men visste inte hur jag skulle sätta ihop dem. Nu kan jag till exempel läsa ett brev alldeles själv utan att behöva be om hjälp, det är stort.

Den andra María berättar om hur hennes föräldrar knappt hade pengar till mat.
– Hur skulle de då ha råd att låta mig gå i skolan? Det var omöjligt, säger hon. Livet nu är annorlunda. Förr var man gammal när man var 50, nu kan jag börja studera som 70-åring.

Växande intresse
Andrés García Baena har undervisat i 30 år, barn och ungdomar och nu vuxna. Idag slipper han problem med disciplinen och brist på motivation.
– Våra elever är här för att de vill och det är ett väldigt tacksamt jobb, säger han.
Intresset för att återvända till skolbänken har vuxit enormt de två senaste åren. Idag har Marbellas vuxenskola 400 elever, dessutom finns lokalavdelningar i Estepona, San Pedro, Manilva, Casares, Ojén och Istán.

Bara Estepona och San Pedro har tillsammans cirka 500 elever. Alla har upplevt samma dramatiska ökning. Enligt Andrés García Baena är förklaringen den ekonomiska krisen. De allra flesta är ungdomar mellan 18 och 30 år som inte avslutat grundskolan och nu bestämt sig för att de vill läsa på universitetet, eller helt enkelt bli mer konkurrenskraftiga när de söker jobb.

Många har förlorat jobbet och passar på att utnyttja ledigheten till något vettigt. Det gäller till exempel Antonio, 34, som slutade skolan när han var 13 år och sedan dess jobbat i byggbranschen.
– När jag blev arbetslös bestämde jag mig för att börja skolan igen. Jag är motiverad men ändå är det svårare nu, jag har inte pluggat på 20 år och är inte van.

Klasskompisen Gérman är bara 23 år. Han hoppade av skolan för sex år sedan för att börja jobba i restaurangbranschen.
– Men nu har jag bestämt mig för att jag vill bli polis och då måste jag först få min grundskoleexamen. Jag tänker göra vad som krävs för att klara det!

Flexibel undervisning
Antonio och Gérman kan välja på fem lektionspass under en dag. Undervisningen är anpassad för en vuxens liv med ett arbete att passa eller en familj att ta hand om. Det ska vara så flexibelt som möjligt. Det är upplagt för att man ska kunna ta sin examen på ett eller två år. På frammarsch är också distansundervisningen. Andrés García Baena tror att det är framtiden.
– Den går att anpassa efter verkligheten, eleven studerar hemifrån, vilken tid på dygnet han eller hon vill.

Förutom de obligatoriska ämnena som spanska samt ett andra språk, kemi, biologi, matematik, geografi och historia, finns särskilda inriktningar att välja på, exempelvis Hälsa, IT eller Språk.

Diskriminerar ingen
Förutom den största gruppen vuxenstuderande, de som återvänder för att ta sin grundskoleexamen, título de Graduado en Educación Secundaria Obligatoria, finns de äldre som aldrig över huvudtaget gått i skolan, de allra flesta är kvinnor, samt invandrare som läser spanska och spansk kultur.
– För 20 år sedan låg analfabetismen på mellan tio och femton procent och det var där man satte in resurserna, berättar Andrés García Baena. Samhället har förändrats, analfabetismen är nästan obefintlig och idag prioriteras de unga som hoppat av skolan samt invandrarna.

På vuxenskolan i Marbella kommer många av eleverna från Filippinerna och Senegal, men även från länder som Armenien, Ryssland och Marocko. Falu, 23 år, kom till Tenerife i en träbåt för tre år sedan. Båtresan tog åtta dagar, via Barcelona hamnade han så småningom i Marbella. Han har inte träffat sin familj sedan han gav sig av. Falu är illegal invandrare, saknar uppehålls- och arbetstillstånd och vågar inte åka tillbaka till Senegal förrän han legaliserat sin situation. Han lärde sig tala spanska via TV-n.
– Jag kan studera på vuxenskolan även om jag inte har några papper, berättar Falu. Nu lär jag mig läsa och skriva också för att kunna få ett ordentligt jobb så småningom. Jag vill gärna stanna i Spanien.

Vuxenutbildningen finansieras via regionalmyndigheten och är gratis för eleverna. Precis som hälso- och sjukvård är den öppen för alla, även dem som inte vistas i Spanien legalt.