Francostyrkorna inledde 7 februari 1937 den offensiv som skulle bli Málagas definitiva fall. Republikanerna i staden, splittrade och dåligt rustade, hade stått emot rebellerna hårdnackat i månader. De fick betala priset genom en vedergällningsaktion vars omfattning endast börjat bli allmänt känd på senare tid.

Ödet har velat att en Málagason, konstnären Pablo Picasso, genom sin världsberömda målning förvandlat bombningen av det baskiska samhället Guernica till den mest kända tragedin under spanska inbördeskriget. I Picassos hemstad massakrerades dock minst tio gånger så många oskyldiga civila som i Guernica, under den så kallade ”Desbandá” (andalusisk slang för ”desbandada” – kaotisk flykt). Än idag saknas exakta siffror, men upp till 300 000 människor tros ha flytt från Málaga till fots och upp till 10 000 av dessa massakrerades under drygt ett dygn.

När fascisternas uppror startade 17-18 juli 1936 lyckades vänstermilisen i Málaga slå ned dem som anslöt sig till kuppen. Snart föll dock stora delar av Andalusien i Francostyrkornas händer och Málaga blev närmast isolerat. Den enda länken med övriga republikanska Spanien var kustvägen till Almería, som dock var exponerat för attacker från havet.

Málaga stod emot belägringen från rebellerna i mer än ett halvår, till ett högt pris. Det rådde stor hungersnöd i staden och förvaret var mycket oorganiserat och i händerna på upp till tolv olika milisgrupper. Militärledningen flydde tidigt från staden och vid den sista anstormningen lär det har funnits omkring 12 000 republikanska soldater i Málaga, men endast 8 000 gevär.

Francostyrkorna drev den avgörande offensiven från Ronda, ledda av generalen Queipo de Llano och stödda av italiensk milis som tagit viktiga positioner i La Axarquía samt tre örlogsfartyg vid kusten. En stor del av civilbefolkningen i Málaga tog de få tillhörigheter som de kunde bära och flydde, de allra flesta till fots, längs kustvägen mot Almería.

Historiska dokument återger hur Queipo de Llano själv bedömde att 250 000 människor ”flydde som fega råttor”. Málaga föll 8 februari 1937, men det släckte ej fascisternas blodtörst. I höjd med Torre del Mar öppnade de tre örlogsfartygen Canarias, Baleares och Almirante Cervera eld mot de flyende, med både kanoner och kulsprutor. Till massakern anslöt sig både bombflygplan och pansarbilar.

Överlevande har beskrivit hur örlogsfartygen sköt mot människotåget som om det vore ett makabert nöjesfält. De flyende kunde endast kasta sig i dikeskanterna och spela döda.

Dåvarande vägen till Almería, 1941 omdöpt av Franco till dagens N-340, erbjöd inget som helst skydd och de flyende tvingades ligga kvar på marken och återuppta marschen först efter mörkrets inbrott. Natten underlättade flykten, men gjorde också att de överlevande inte kunde undvika att snubbla över se människorester som låg utspridda längs vägen.

Det uppges att mellan 3 000 och 5 000 människor dödades under ”Desbandá”, men siffran kan vara så stor som 10 000. Till de flyende från Málaga anslöt sig människor i byar längs vägen, som inte vågade stanna kvar av rädsla för repressalier.

Anledningen till att massakern förblivit närmast okänd fram till våra dagar är att den segrande Francoregimen inte ville att detaljerna skulle komma till allmän kännedom. Först flera år efter Francos död och genom bland annat lagen om det historiska minnet har händelserna 7 och 8 februari 1937 blivit kända igen och vittnesmål från överlevande har fångats upp innan dessa hunnit avlida.

Massakern av de flyende var bara en av repressalierna mot Málagas civilbefolkning. Under den första månaden efter att staden fallit i Francostyrkornas händer sköts omkring 700 fångar ihjäl vid murarna till kyrkogården San Rafael. Där upprättades massgravar och avrättningen av oliktänkande fortsatte ända till 1955. Drygt 4 100 människor slutade i anonymitet i jorden i San Rafael, vilket gör platsen till en av de största massgravarna i hela världen.

Utgrävningar har möjliggjort att en stor del av offren kunnat identifieras och idag står en pyramid som minnesmonument vid kyrkogården. Sydkusten har tidigare gjort ett reportage om utgrävningarna:
http://www.sydkusten.es

Mitt i de mörkaste tragedier finns ofta någon hjältehistoria och flykten från Málaga är inget undantag. En kanadensisk läkare vid namn Norman Bethune var verksam i Spanien under inbördeskriget. Han befann sig i Valencia när han nåddes av nyheten om flykten från Málaga. Han köpte en Ford som han gjorde om till ambulans och tillsammans med två sköterskor och så mycket blodplasma han kunde komma över åkte han ned till Almeríavägen och undsatte hundratals människor. I anslutning till 80-årsminnet av tragedin fick han nyligen en hedersplakett uppsatt vid Paseo de los Canadienses, i Málaga.

Det är tack vare bland annat Norman Bethunes anteckningar som de hjärtskärande detaljerna från ”Desbandá” kunnat bevaras till eftervärlden:
”Jag vill berätta vad jag själv såg från denna tvångsmarsch, den största och mest fruktansvärda evakuering av en stad som skådats i vår tid.”